Övningar om Judendom

Judendom idag

Många tänker nog på staten Israel då de hör talas om judendom. Men där lever endast omkring en tredjedel av världens judar. Trots att judendomen är den minsta av de fem världsreligionerna bor det judar över hela världen. Det beror till stora delar på judendomens långa och dramatiska historia.

Judendom har delar av sin äldre historia gemensam med kristendom och islam. Ibland talar man om de tre religionerna som de abrahamitiska religionerna, eftersom patriarken Abraham förekommer i alla tre, och för att de har många gemensamma drag.

Religionsvetare har visat att judendomen uppstod i östra Medelhavsområdet för mer än 3000 år sedan. Det gör den till en av världens äldsta religioner. En religion som är så gammal har självklart förändrats många gånger. Ett exempel från vår egen tid är att det i en del judiska församlingar finns kvinnliga församlingsledare. Det var omöjligt förr.

Trots att judendomen är en mycket liten religion är den spridd över stora delar av världen. Många judar har därför genom tiderna påverkats av möten med människor som tillhör andra religioner eller som inte är troende alls. Hur den judiska religionen tolkas skiftar av dessa anledningar från plats till plats, mellan olika församlingar och personer.

Judendomen – en religion och ett folk

Att vara jude betyder enligt en vanlig judisk tolkning att tillhöra ett folk, det judiska folket. Många judar menar att man inte ens behöver vara religiös och tro på Gud för att uppfatta sig som jude. Den som föds av en judinna blir jude. Vissa judar menar att det räcker med att ha en judisk far. En person som inte har fötts in i judendomen kan också bli jude. Det sker genom att konvertera (gå över) till den judiska religionen. Hen blir då också en del av det judiska folket.

Centrala religiösa tankar

De viktigaste religiösa tankarna inom judendom återfinns i judiska religiösa texter, i det religiösa livet och i många judars sätt att resonera om sin religion. Några av dessa tankar kan sammanfattas i dessa punkter:

• Det finns endast en Gud som har skapat världen, har all makt, och som i grunden är god och vill alla människor gott.
• Gud har slutit ett särskilt förbund med det judiska folket och genom att följa Guds lära kan judar visa att de håller detta förbund heligt.
• I framtiden inträffar den “messianska tiden” – då kommer Gud att se till att alla människor lever i frid.
• Fram till dess är det viktigaste att leva livet rätt, här och nu.

En viktig tanke inom judendom är att det judiska folket härstammar från “stamfadern” Abraham som enligt Bibeln levde i det land som idag kallas Israel för omkring 3800 år sedan. En del av denna tanke är att Gud har skapat en särskild relation – ett förbund – med det judiska folket.

Många judar menar att det viktigaste i den judiska religionen är att hålla fast vid relationen med Gud. En vanlig tolkning är att detta innebär att alla judar ska göra allt vad de kan för att följa den lära som Gud gett dem. Ibland tolkar judar det också som att de fått i uppdrag att visa världen vad Gud vill med sin skapelse.

Till skillnad från kristna och muslimer är judendom inte en missionerande religion. Det innebär alltså att judar inte strävar efter att få allt fler människor att bli utövare av den egna religionen.

Toran och tolkningstraditionerna

För många judar är religion alltså ett sätt att försöka följa den lära som Gud har gett dem. En viktig utgångspunkt för denna lära är Toran, den judiska Bibeln. Men en central religiös tanke är samtidigt att det inte räcker med att läsa vad som står där. Allt måste tolkas och sättas in i ett sammanhang. Och det har alltid funnits många olika tolkningar inom judendomen.

Ett grundläggande bud i Toran är exempelvis att judar inte får arbeta på sabbatsdagen, veckans vilodag. Men vad innebär detta förbud? Får man laga mat? Städa? Läsa böcker?

Genom tiderna har judar diskuterat den typen av frågor utan att vara slutgiltigt överens.

Tanakh – den judiska Bibeln

I judendom är några av de allra främsta skrifterna samlade i Tanakh, även kallad den judiska Bibeln.

TaNaKh – en förkortning

Den judiska Bibeln består av tre olika skriftsamlingar:

• Toran (= undervisning)
• Neviim (= profeterna)
• Ketuvim (= skrifterna)

Med en gemensam beteckning kallas dessa skrifter TaNaKh. Det en förkortning som bygger på de första bokstäverna i varje skriftsamling. Förkortningen har sedan blivit som ett eget namn, Tanakh.

Av de tre delarna i Tanakh är Toran den mest centrala för den judiska religionen.

Alla texter i Tanakh ingår också i den kristna Bibeln. Men kristna kallar Tanakh för “Gamla testamentet” (GT) till skillnad från “Nya testamentet” (NT) som främst handlar om Jesus.

Talmud – den lärda tolkningstraditionen

I judendom är det en grundläggande tanke att alla texter och traditioner måste tolkas. Enligt judisk tro gav Gud Mose “muntliga Toran” vid sidan av den “skriftliga”. Redan från allra äldsta tid började därför lärda judar – rabbiner – att tolka både sådant de hört framföras muntligt och sådant de kunde läsa i Toran.

Så småningom började ledande rabbiner skriva ned och sammanställa sina egna och andra rabbinernas tolkningar. Resultatet blev Talmud, en mycket omfattande skrift som innehåller betydligt mer text än Tanakh. I Talmud finns inte en enda tolkning utan mängder av olika åsikter.

Dessa tolkningar fortsatte även efter att Talmud skrivits ned och pågår än idag.

Det finns två typer av texter i Talmud: aggada- och halakhatexter.

• Halakha betyder “vägen man går”, underförstått den väg alla judar borde gå. I halakhatexterna återges rabbinernas diskussioner om vad som kan tolkas som rätt eller orätt handlande. De kan ofta likna lagtexter och ibland översätts också begreppet halakha med den religiösa “lagen”.
• Aggada betyder “berättelse” på hebreiska. Dessa Talmudtexter består ofta av små, korta historier. Gemensamt för aggadatexterna är att de handlar om vad som är meningen med religionen, inte om religionens regler.

Nutida judiska riktningar

Under 1700- och 1800-talen skedde långsamt stora förändringar av det religiösa livet i Europa. Det blev alltmer tillåtet att ifrågasätta gamla uppfattningar. Det ledde till att både kristna och judar kom att fundera över sina religiösa föreställningar. Gav de verkligen svar på alla frågor? Det som gällde som rätt sätt att leva för flera tusen år sedan kanske inte var giltigt i dagens verklighet?

Ur dessa och liknande frågor uppstod tre olika huvudriktningar som fortfarande gäller för många av världens judiska församlingar. Även om gränserna är lite flytande mellan dessa riktningar är det vanligt att församlingarna antingen beskriver sig som ortodoxa, konservativa eller liberala.

• **Liberal (progressiv) judendom:** Vill förändra religionen i takt med det moderna samhället. Håller inte lika hårt på mat- och sabbatsregler, tillåter kvinnliga rabbiner och samkönade äktenskap.
• **Ortodox judendom:** Menar att det som givits av Gud inte får förändras hur som helst. Följer strikta tolkningar av traditionella lagar (halakha). Män och kvinnor sitter separerade i synagogan, inga kvinnliga rabbiner eller samkönade äktenskap. Anpassar det moderna livet till religionen.
• **Konservativ judendom:** En mellanform. Vill hålla fast vid Talmud men tillåter långsamma förändringar. Läser oftast på hebreiska, håller på kosher och sabbatsregler, men kvinnor kan sitta bredvid män i synagogan och kvinnliga rabbiner förekommer.

Många judar uppfattar sig inte som tillhöriga till någon av dessa tre riktningar. En del väljer också att stå helt utanför församlingarna. Men man kan också vara medlem i en församling som kallar sig konservativ, men kanske själv se sig som progressiv – eller ortodox.